Få inte panik, det blir bra !

Min mamma berättade för mig att det var en tjej för många år sedan som varit på ridläger på ranchen som hade glömt sin dagbok i en stuga. Hon hittade dagboken under sängen och för att ta reda på vems det var så var hon tvungen att läsa lite i den. Tjejen hade dokumenterat alla hennes upplevelser om lägret från dag ett till och med det att hon åkte hem. Hur det kändes första dagen och dagen då hon åkte hem skilde sig väldigt mycket och jag tror att det kan vara bra att veta hur hon kände sig. 

Hon kom till lägret själv utan att känna någon annan sedan innan. Första dagen var jobbig, det kändes lite ensamt och allting var konstigt och ovant. Hon tänkte att det kanske inte var en sån bra idé ändå att åka själv på ett ridläger utan att känna någon? 

Andra och tredje dagen gick och det blev lite bättre. Hon började gilla sin häst mer och mer och lärde känna de andra som var på lägret. Hon hade nästan alltid någon att vara med och ledarna var faktiskt inte så läskiga som dom såg ut. ;) 

Fjärde dagen kände hon sig mer som hemma och i skrivande stund grät hon för att det inte var så många dagar kvar. Hon ville verkligen inte åka hem och alla kompisar var jätte schyssta och hästen hon hade var bäst i hela världen. Allt var toppen och hon skulle gjort vad som helst för att få stanna bara några dagar extra. 

Det jag vill förmedla med detta är att om man kommer till lägret själv och det inte känns helt 100 de första dagarna, drabbas inte av panik. Man lär känna de andra och det blir bättre, bara man ger det lite tid! Och om man är förberedd på att det kanske inte känns som hemma den första dagen tror jag att det blir lättare. 

Så ta det bara lugnt, jag tror att alla är lite spända och oroliga första dagen, speciellt om man inte känner någon innan. Men om man bara låter det ta lite tid kommer ni att få en fantastisk vecka, kan jag lova! :)

Bilden kanske inte har så mycket med texten att göra, men den är så himla rolig, haha!

Så kände jag mitt första år också. Men i år var jag också själv och det jag gjorde var att hitta andra som ska gå på ranchens genom Facebook gruppen. Så vi pratade på kik och då var det mycket lättare när man kom fram. Det var liksom bara att vara då. Man kunde redan lite namn och lite om dem fast man fick uppleva människorna på ett nytt sätt. Dessa människor är några vänner jag nu aldrig vill förlora! Jag hoppas gå med dem nästa år och då ska det bli lika bra! Jag har åkt till ranchens 2 gånger själv och en gång med 2 kompisar. Men första gången man åker dit tycker jag att man ska åka själv! Det är typ så roligt det kan bli! Andra får skaffa en uppfattning som du vill. Ingen som vet hur du är utan du kan vara hur galen som helat i livet men dem behöver ju inte veta om den sidan? Iaf så tycker jag att åka själv fungerar sjukt bra! Nu har jag fått vänner som betyder guld!

aa samma här <3 bästa v.27 <3

saknar in princip ALLT och alla från ranchens... v.27 <3<3<3<3<3HAMPUS<3<3<3<3<3!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!